Bengt 16
16 år gammal
Det vblev sommar igen och skolan var över
för några månader.
Jag registrerade mig på
sjömansfömedlingen och sedan provade jag på att vara springpojke.
Jag gillade butiksflickorna men inte butikscheferna. Jag fick snart
ett samtal från sjömansförmedlingen. Ville jag bli hyrd som
Jungman-kock på en 114 ton kustfartyg.
Ja, ja, ja.
Min hytt luktade lite unken när jag kom in. Det är inget problem, bara öppna fönstret - ventilen -
för ventilation. Det gjorde jag och det kändes snart lite fräschare
i hytten. Vi lämnade Karlshamn, destination Gotland. Vi hade inte mycket vind
men bogen doppade ner i vågorna då och då..
"Jag såg att du öppnade ventilen, stängde du den ordentilg?"
Det hade jag inte gjort. Vattnet
skvätte in över min säng, om och om igen. Jag försökte använda
en tång på låsskruvarna men det hjälpte inte.
Jag sov på golvet den första natten.
Eller mer exakt, låg som utslagen på golvet. Jag var utmattad. Det
här var inte en nöjeesresa för mig bland vänner på en trålare,
det var ett riktigt arbetsfartyg.
Min bild 1956
M/S Oden djupt lastad, 114 brutto ton. I tjänst från 1916 - 2016
Arbetsrutinen till sjöss var fyra
timmar på, fyra timmar av, tolv timmars arbete varje dygn. Det
tog hårt på min kropp och själ, minst sagt. Båtens lastkapacitet
var ungefär densamma som fem långtradare. De flesta av Östersjöfartygen var
borta några år senare, ersatta av, du gissade det, lastbilar.
Den förändringen låg i fortfarande i framtiden. Vi skeppade kalksten, avsedd för en glasfabrik i Vättern,
cirka fem dagars resa bort. När vi ankom till Slite låg vi högt i
vattnet. Den automatiska lastaren mullrade några minuter och sedan
var det färdigt. Vi var nerlastade nästan till däckslinjen.
Lastrumsluckorna förseglades så att de blev absolut vattentäta.
Min hyttventil hade blivit isärplockad och ordentligt tätad nu. Det hör till att jag fick mycket stränga starka instruktioner om att aldrig någonsin öppna den igen. Det gjorde jag inte.
Vi var en besättning på fyra man. Jag, 16 år gammal, var jungman-kock med dubbla uppgifter. Hade jag
lagat mat tidigare förut? Neej, det kunde jag inte minnas mig. Jag lyckades steka fläskkotletter och koka potatis den första dagen. Sedan såg jag några kokboksbald som var tejpade på köksväggen så jag kunde laga flera rätter. I sanning
gjorde jag aldrig så mycket matlagning som jag skulle. Jag var sjösjuk för ofta. - Mitt livsöde?
Under natten blev det sämre väder, vinden ökade och vågorna blev större och större. Jag blev
rädd. Vi tog en stor våg över bogen. Fören gick ner, ner.
Däcket försvann under vatten och lyktan i fören slocknade. Vi
seglar mot botten, vi kommer alla att dö nu. Jag var ensam vid
ratten, vad skaulle jag göra? Slå larm? Överge skeppet?
Sedan, långsamt, började vi resa upp igen, däcket blev vattenfritt och lampan i fören syntes igen. Vi var
räddade. Detta upprepas gång på gång. - Fartyg i sjögång...
Det var min första introduktion till
stora havet. Alla mina trålarupplevelser stod i skuggan av detta.
Jag kände mig inte bra, sjösjuka igen. Det betydde inget för
skepparen, jag måste ändå ta min tur vid rodret. Jag lärde mig
att knyta fast styrhjulet med ett rep, snabbt dyka ut och spy över
relingen och lika snabbt rusa tillbaka och sätta båten på rätt
kurs igen. Det var lite skrämmande. Relingen var låg och kom nära
vattnet om båten rullade åt den sidan jag var på.
Jag var kvar ett par månader.
Min sjösjuka kom och gick. Jag kände dock att jag var en nyttig
besättningsmedlem. Jag lagade t.o.m. mat ibland. Skepparen ägde
båten. De andra två besättningsmedlemmarna var sjömän, detta var
deras liv. De hade ofta en ung pojke som hjälpare. Jag var den
"unge pojken".
Vi gjorde några kalkstensturer. Vi var tungt
lastade åt ena hållet, tomma, högt i vattnet och studsande som en
kork på återvägen. Båten skulle tas in i torrdocka vid slutet
av sommaren. Jag blev avskedad och återvände hem.
M/S Oden sjönk vid kaj i januari 2016, 100
år gammal
........................
Sommaren var inte helt över än. Jag
blev springpojke hos Konsum. Jag tjänade pengar och fick
t.o.m dricks ibland.
Många av mina vänner hade redan haft moped flera månader, nu var det min tur. En begagnad kostade 214 kronor hos NyWe i Karlshamn.
Jag hade bara 204 kronor. Jag bad mor om tio kronor. Det var i
slutändan av hennes obetalda sommarlov som lärare, hon hade inga
pengar över, inte ens 10 kronor. Jag lånade dem från chefen på
Konsumbutiken och betalde dem tillbaka inom en månad.
Victoria 49 cc moped, modell 1954
Min moped var den bästa av alla i min ögon , eller
kanske inte många andras. Alla mopeder har en gemensam egenskap,
topphastigheten. Det var strikt reglerat då, ve den mopedförare som
körde snabbare än 30 km/h.
Det kunde vara poliskontroller upsatta
här och där. En polisman brukade stå lite vid sidan och klockade vår
hastighet mellan två målade linjer. Om man blev stoppad för fortkörning, över 30 km/t så var det obligatorist att återställa vad man hade gjort för att få
det att gå för snabbt. Sedan fick man åka tillbaka till
polisstainen för ett nytt topphastighetsprov.
Jag var nu en full medlem av en
icke-så-exklusiv grupp, tonåringar med moped. Vi var ljudliga, gick
inte om vi kunde köra och såg alltid till att vi hördes. Min
moped hade snart några välplacerade hål i ljuddämparen för att maximera avgasljudet.
Jag deltog i många vilda utflykter med andra mopedhjältar,
både i dagsljus och på natten. Mopedlampan var svag och jag hade
min andel av att köra över stenar och i hål i mörkret. Det skakade om mig ordentligt men, och ännu värre, böjda motorförankringen till den sidomonterade motorn.
Efter min tredje reparation av
motorupphängningen slutade jag min nattkörning på mörka vägar. Nägra dagar senare gick det dock riktigt ila, drivaxeln gick av. Jag fick gå
hem. Pengar för reservdelar och reparation? Nej det hade jag inte. Gick det att
svets ihop? Svetsaren tog en titt på min ledsna moped, - tände sin brännare och började svetsa ihop axeländarna.
"Se upp för bensintanken precis
ovanför brännaren?"
"Vilken tank?"
Smörjfettet tog eld och lågorna slog upp högt över tanken. Jag hade lyckligtvis ställt mig i närheten
med en brandsläckare i handen. Ett puff med brandsläckarpulvret och inget mer hände - men min moped var nu sotig och lika oduglig som någonsin.
Jag tog den till NyWes verkstad intill,
de hjälpte mig att tvätta av allt fettet. Vi tömde bensintanken och fyllde den med vatten. Sedan kunde min något otåliga svetsare avsluta reparationsarbetet. Jag ersatte vattnet med bensin och min moped gick att köra igen. Det fungerade bra i ytterligare ett
par år, sedan sålde jag det till en vän.
.........................
Lumpen, militärtjänsten var obligatorisk för absolut alla unga svenska män då. De festa blev inkallade vid 19 års ålder. Då hade man inte mycket att säga till om var man hamnade. Om man volunterar så kan man välja vilket vapenslag man ville in i.
Skolan hade absolut ingen framtid att bjuda på så min framtida karriär såg högst osäker ut. jag volunterade. På raden vad jag ville göra så skrev jag;
Skolan hade absolut ingen framtid att bjuda på så min framtida karriär såg högst osäker ut. jag volunterade. På raden vad jag ville göra så skrev jag;
"Jaktpilot."
Jag
blev inkallad till mönstring. Jag hade aldrig sett ett frågeformulär där mas skulle kryssa in sitt svar i en ruta så jag skrev in mina egna svar i marginalen, så mycket
klarare än de förvalda svaren.
Det var inte så bra, mitt resultat var mycket nära noll, underkänt.
När det kom till läkarundersökningen
så påminde jag läkaren att jag hade bara volunterat för att jag
skulle kunna bli jaktpilot och flyga Saab Tunnan J-29 pilot, något
annat var jag inte intresserad i.
Ögonläkaren höll upp mina glasögon mot ljuset och sade:
"Du kommer aldrig att flyga."
Vad nu då? Är min militära karriär redan över? Då tittade en av inspektörerna på mig.
"Du är Sten Rosholms systerson,
eller hur?"
"Ja."
"Du är redan inskriven, du skall rycka in till I-11 infanteriregemente i växjö i april. - Men vi har ett problem med din fysik, du väger för lite. Ät bra i
vinter. "
Inte visste jag att min morbror,
fortfarande aktiv i armén, hade dragit några strängar bakom min
rygg. Jag var redan inskriven men behövde bli
mönstrad. När det gäller mitt misslyckade skriftliga test så
fick jag veta, åratal senare, att det hade klassats som "felaktigt"
och inte registrerats.
Här kommer jag, jag ska till armén,
bära kronans uniform bli alla tjejers favorit.
............................
April var fortfarande några månader i framtiden. Skolan gick sämre och sämre jag gick slutligen hem för gott
i februari. Då påbörjade jag en ny karriär, att vara springpojke och
oljefyllare på Rejmersholmsfabriken i Karlshamn.
Mitt tjänstefordon var en springpojkacykel. Den var tung.
Denna cykeln stärkte mina ben. När det
gäller min övre kroppsstyrka så blev jag vältränad vid min andra uppgift, att fyllde 10 litersdunkar med matolja. Den apparaten var på samma våning som där de fyllde majonnästuberna.
Nästan alla var kvinnor. Somliga var ganska råa, jag lärde mig
några nya svenska ord och uttryck som jag inte hört förut.
Denna operation var översta våningen
i byggnaden
med flaggan på taket.
Hissarna var väldigt temperamentsfulla gick lätt att stoppa lite var som helst.
Den mest extrema aktiviteten jag kom att se från den öppna
övervåningen var när ett par hade samlag på några sädessäckar
medan hissen var stoppad mellan två våningar. De blev bejublade vid
återkomsten. Kanske insåg de inte att man kunde se dem från
övervåningen eller också så brydde de sig inte om vilket?
Ironiskt nog, den våningen tog eld och brann ut helt två dagar innan jag
började som sommararanställd där några år senare. Ett av mina första
uppdrag var att hjälpa till med att demontera den sönderbrända oljepåfyllningsstationen.
April närmade sig och det var dags att
starta en ny fas i mitt liv, som rekryt.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Min sjöfartskarriär fortsatte efter
militärjänsten. Du kan läsa om hur jag seglade världen runt innan
min 20-årsdag här:
Om du vill lära dig mer om min morbror
Sten, "Stridsflygaren som vann sin första flygstrid men förlorade
sitt krig." Klicka här.
Fotokrediter: Vissa är mina egna,
andra är lånade foton via Google.
Comments
Post a Comment