Att växa upp med Sonja
Gammal kärlek rostar aldrig. En lite annorlunda kärlekssaga om två unga människor. Vi möttes när jag kom till fars sommarstuga 1944. Jag var fyra, Sonja sju. Torpet var del av Kämpamåla by, två lantbruk med varsitt torp. Vårt torp. Det ena var övergivet och förfallet. Det andra torpet, vårt torp, var vid god vigör, Falu rödfärg rött med vita knutar. Det bode bara ett barn nära vår ålder i närheten, Solveig. Hon och jag var lika gamla. Mer om henne senare. Kriget var I full sving och mycket var ransonerat, bensin inkluderad, förstås. Vid vårt första besök så anlände vi med gengastaxi, alla 35 km från Karlshamn. Gengastaxi i Karlshamn 1944. Det måste ha kostat mycket för vi cyklade flera gånger. Ibland tog vi bussen till Gäddeviksås, flera kilometer från Kämpamåla. Den sista biten var med gengastaxi. Marie-Louise, min lillasyster, satt framtill på mors cycel. Jag satt där bak på fars. Han jobbade hårt och baksidan av hans skjorta blev blöt av sve...