Att växa upp

16 år gammal Det vblev sommar igen och skolan var över för några månader. Jag registrerade mig på sjömansfömedlingen och sedan provade jag på att vara springpojke. Jag gillade butiksflickorna men inte butikscheferna. Jag fick snart ett samtal från sjömansförmedlingen. Ville jag bli hyrd som Jungman-kock på en 114 ton kustfartyg. Ja, ja, ja. Min hytt luktade lite unken när jag kom in. Det är inget problem, bara öppna fönstret - ventilen - för ventilation. Det gjorde jag och det kändes snart lite fräschare i hytten. Vi lämnade Karlshamn, destination Gotland. Vi hade inte mycket vind men bogen doppade ner i vågorna då och då.. "Jag såg att du öppnade ventilen, stängde du den ordentilg?" Det hade jag inte gjort. Vattnet skvätte in över min säng, om och om igen. Jag försökte använda en tång på låsskruvarna men det hjälpte inte. Jag sov på golvet den första natten. Eller mer exakt, låg som utslagen på golvet. Jag var utmattad. Det här var inte en nöje...

Jag seglade jorden runt innan min 20-årsdag. Jag fyllde 19. Mina armédagar var över. Jag behövde inte vara våt, kall och eländig, stanna uppe hela natten eller sova under bar himmel längre. Korpral 214 Lindvall, I-11 Växjö Vad bjuder livet på nu? Jag hade registrerat mig på Karlshamns sjömansförmedling under våren 1959 och jag var redo för den stora världen, att gå till sjöss. Det gjorde jag och jag behövde aldrig sova under bar himmel igen. Lastfartyg kom och lämnade hamnen varje dag. Skulle förmedlingen någonsin höra av sig? Det gjorde de, tidigt en lördagmorgon. "Det ligger ett fartyg i hamnen som behöver en motorelev. Vill du ta det jobbet?" Vill jag? Ja, ja! Det blev ett av mina unga livs galnaste morgnar. Jag sökte upp chefen på bensinstationen där jag arbetade. Jag pratade snabbt och övertygade honom snart om att låta mig lämna det jobbet, jag var på väg mot vidare horisonter. Sedan blixtarrangerade jag för blodprov och ett do...

1966 Till Canada.   Det blev ett rikitigt, eller många äventyr. Vi hade alltid tänkt lite och pratat om att se mer av världen eller kanske t.o.m att arbeta utomlands för ett par år, eller så. Mitt lilla svenska skatteäventyr brände fortfarande i magen. Vår välvilliga regering lyckades dra 60% av min inkomst i flera månader, så att jag och Monica var nära svält och  gick ner ordentligt i vikt. Jag började köpa utländska tidningar och svara på annonser i dem. Svaret var alltid detsamma, "Kontakta oss igen när du känner till ditt ankomstdatum." Nästa steg var att kontakta några ambassader och ta reda på vad som krävdes för att flytta till deras respektive länder. Det blev en saga i sig själv.Vi gjorde flera resor till Stockholm och pratade med många "tjänstemän" på de olika ambassaderna där. Ingen talade sanning, den värste på att ljuga var immigrationsofficialen från Australien. Det fanns inga gänser på alla de möjligheter som väntade oss där. ...